För några timmar sedan så kom vi hem från veterinären, Catz och jag.

 

Den kvinnliga veterinären tyckte journalen var väldigt tjock och hade inte läst igenom hela. Jag fick berätta om Catz symtom och allmänhälsotillstånd. Sedan var det dags för undersökning på bordet. Som vanligt så hoppade Catz snällt upp på bordet och står så snällt kvar medan hon utsätts för både det ena och det andra. Hon börjar alltid mötet med veterinären och vårdare med att skälla ut dem grundligt och jag får nästan alltid påtala att de inte ska titta på henne så tar man bort pressen hon känner (det är för mig helt obegripligt att man inte lär ut grundläggande hundpsykologi på veterinärhundskolan). Numera gör det inget om de tittar på henne eftersom hon lugnar ner sig omgående och blir vänskaplig,men då hon var yngre var det stor skillnad på hennes bemötande mot personer som ignorerade henne och de som alltid skulle titta och prata. Nåväl,på bordet så undersöks hon grundligt och veterinären klämmer henne kraftigt och länge på buken.Jag ser att det gör ont och säger också detta till veterinären. Strax därpå skriker Catz till av smärta. Fortfarande gör hon inget men vill gärna komma undan och jag håller henne för att hon inte ska hoppa ner från den höga höjden. Veterinären fortsätter klämma och klämma och lyfter sedan svansen rakt upp. Jag ber henne genast att inte lyfta svansen så högt eftersom hennes spondylos med pålägringar sitter i ryggslutet och det gör då ont när svansen lyfts så högt. Sedan tas temperaturen, som är normal.

 

Veterinären vill sedan berätta vad hon kommit fram till men jag hejdar henne och frågar om vi kan släppa ner Catz först som är stressad och darrar. När hon kommer ner på golvet så lägger hon sig ner och kan koppla av bättre.Veterinärens bedömning är att hon har cancer i levern igen och att hon p g a det reagerade med smärta när hon klämde på buken. Och troligen vätska i buken. Vid vägningen hade hon gått ned 4,5 kg sedan i höstas vilket är mycket för en hund i hennes storlek.

 

 

 

Kl 19 ringde jag Homeopaten och efter lite dryftande så bestämmer vi oss för att ge Catz en chans på 14 dagar och se vad som händer. Vi börjar med Arnika som jag redan har hemma och på måndag kommer medel med posten.Blir hon dålig på minsta sätt så ringer jag direkt och bokar tid för insomning men med tanke på hur pigg och glad hon är så vill jag ändå ge henne en chans. Kan nämna att vi var till Sidsjön i går där jag ville att Catz skulle få plaska lite efter pinnar som hon älskar att göra. Den lilla tokan hoppade från bryggan ner i vattnet efter pinnen :) I går kväll stal hon sedan en större bit pepparsalami så i natt och i dag har vi fått springa ut en hel del. Pepparsalami- helt otroligt! :)

 

 

Nu gör vi så som man egentligen borde göra lite oftare - vi tar en dag i sänder och tar vara på varandra och hoppet.

 

Kram och kärlek till Er alla från mig och Catz <3