Nu är det dags för Catz att resa hem till andra sidan. Hennes kropp är sjuk och vi måste skiljas åt. Som jag har gruvat mig för den här dagen. Jag visste ju inte när den skulle komma men jag har ju den sista tiden förstått att jag knappast kommer få ha Catz kvar vid min sida i flera år till. Jag har inte skrivit på länge men har tänkt att jag måste skriva i bloggen och uttrycka min glädje över att Catz mår så himla bra! Vi har gått i skogen varje dag minst 40 minuter och hon har varit så himla pigg och glad min fina tös. Hon har galopperat och inne hämtar hon bollen och skor när hon har tyckt det är dags för lite annat än bara vila. I går klippte vi klorna och pälsen på tassarna och hon blev så fin <3

 

I morse kl 06 vaknade jag av att hon gick ur sovrummet och in i vardagsrummet och kräktes. Hon lade sig på mattan mellan kräkningarna och såg så plågad ut. Jag trodde det kanske var magsjuka och lät henne vara ett par timmar men kunde inte somna om. Vid 07:45 klev jag upp och då låg hon fortfarande kvar och såg eländig ut. Vid 08:30 tog jag ut henne och såg att hon var mkt spänd i hela kroppen, krökte rygg och verkade ha väldigt ont. Hennes bakben var väldigt svaga och vingliga. Hon har druckit en hel del vatten och jag började misstänka antingen ryggen igen eller buken. Vid lunch tog jag ut henne igen och då rörde hon sig något bättre men inte bra. Hon vill bara sova på golvet och kan inte ligga på sidan utan ligger rakt på mage med huvudet mellan tassarna. På eftermiddagen ringer jag till Veterinären och berättar hur det ligger till och frågar om cancern i levern kan ge akuta symtom så här och jag undrar också om det kan vara en blödning. Sköterskan säger att det kan vara en blödning. Jag beställer tid för Catz resa hem till andra sidan och kl 18 ska vi upp. Tittade på tandköttet och såg att det var blekt, samt att tassar och öron etc är kalla så det verkar som hon kan ha fått en inre blödning. Hon vill bara sova, men nyss så skällde hon och morrade i sömnen lillgumman <3

 

Tinade köttfärs och då kom hon minsann på stela ben in till köket och ville ha. Hon fick några tuggor av mig och resten sparade jag till strax innan vi åker in så hon inte får ondare i magen av att ha ätit.

 

Jag har aldrig haft en sådan relation med en hund som med Catz, aldrig stått någon så nära att det känts som om vi delar själ. Jag förstår inte hur jag ska klara tomheten hon kommer lämna efter sig.

Jag ska inte gråta när vi åker upp utan vara lugn och ge henne all trygghet och kärlek jag har men när hon har rest så får jag släppa fram min sorg. Älskade Catz, tack för allt <3 <3 <3