För ett år sedan i går den 7 april så öppnades Catz och man fann tumörerna. Helt otroligt finns hon fortfarande kvar här trots att hon bara skulle leva i 2 eller 3 månader. Detta är jag så tacksam för <3

 

 

Nu är jag orolig igen över min lilla oturskråka.

Catz har tid hos veterinären i morgon kl 9.30 för undersökning och röntgen.

Hon sover mest men kommer med bollen i munnen när vi ska gå ut. Väl ute så vill hon inte gå mer än ca 5 minuter. Hon haltar inte men är ostadig på bakbenen och darrig. Jag känner mig övertygad om att det är pålagringar i ryggen som har gjort att nerver kommit i kläm och orsakar hennes svaga bakben och säkerligen också en hel del smärta. Jag tycker så synd om henne. I huvud, själ och hjärta är hon en energisk, smart och arbetsvillig aussie som bara älskar livet. Hon har haft sådan otur i sitt liv med skador och sjukdomar som gör att hennes kropp inte kan leva det aktiva liv hon verkligen älskar. Jag känner mig lite ledsen och rädd inför domen i morgon men vet att det finns många behandlingar som kan hjälpa henne tillbaka till ett mer normalt hundliv - åtminstone hoppas jag det av hela mitt hjärta. Har hon vunnit över cancern så ska väl inte det här besegra henne. Håll tummarna för henne kära vänner <3