I dag är det tre månader sedan Catz operation och beskedet. Jag har inte skrivit på bloggen på ett bra tag och huvudanledningen till det är tidsbrist då jag har jobbat så mycket. En annan anledning är att jag strax innan midsommar märkte på Catz att hon inte verkade må lika bra längre. Jag blev väldigt orolig och har mått väldigt dåligt över det. Jag ville inget skriva om det här eftersom det kändes som om jag inte vågade säga högt vad jag var mest rädd för.<br><br>

Hon blev sämre kroppsligt, framförallt hennes vänstra bakben. Detta förbryllade mig eftersom levern sitter på höger sida och även hennes gamla ryggskada har gett problem främst på höger sida. Hon vill inte sätta så mycket vikt på det vänstra bakbenet som på det högra när hon står. Dock märks inget på promenader annat än om man stannar. Hon lägger sig då gärna ned. Hon är inte trött för övrigt, äter fortfarande glupskt och älskar promenaderna. Däremot har hon blivit mer stressad och rädd för allt möjligt. Hon fäller otroligt mycket päls och slickar mycket på magen. Dessutom blev hon otroligt känslig för beröring om man smekte henne lätt över ryggen, så jag förstod att hon hade ont. För 10 dagar sedan fick hon en kraniosakral behandling och Ingela kände då kraftigt av hennes rygg. Catz hade väldigt svårt att koppla av under behandlingen men efteråt kunde Ingela konstatera att hon var mer avslappnad och inte lika spänd och stel. Jag har under den senaste tiden pliktskyldigast, men utan större hopp, gett henne två healingar som inte märktes av just något. Några Dagar efter hennes behandling så fick jag mig en tankeställare och tog mig i kragen när det gäller positivt tänkande och attraktionslagen. Jag bestämde mig för att ge henne en dunderhealing på kvällen! <br><br>

 

När kvällen kom så glömde jag bort det och satte mig på sängen med mobilen i handen. Catz kom då och satte sig intill mig och tittade på mig länge innan hon höjde tassen och puttade på mig. Jag tittade på henne och förstod direkt vad hon gjorde. Jag lade ifrån mig mobilen och bad om den högsta, renaste och mest kraftfulla energin och sade "nu helst vi henne". Jag kände mig full av positiv energi när jag gjorde detta. Då jag satte mig på sängen och höll händerna i luften ovanför henne så försvann jag nästan helt i en slags trans. Den ena handen fördes snabbt någon decimeter ovanför svansroten och den andra någon decimeter ovanför nacken. Kort därefter började handen som nyss varit ovanför nacken att göra stora obegripliga mönster i luften ovanför hennes kropp. Efter någon minut började den att cirkla motsols i luften ovanför mitten av hennes ryggrad. Handen cirklade snabbare och snabbare och samtidigt fick jag en skarp smärta precis vid diafragman. Efter ett par minuter slutade handen att cirkla motsols och började i stället att cirkla medsols men en kortare stund. Därefter fördes min hand till luften ovanför hennes hjässa, medan den andra handen fortfarande var placerad ovanför svansroten. Jag fattade ingenting men kraften och energin i mina händer var ovanligt stor och jag var under hela healingen nästan helt bortkopplad och avdomnad på något märkligt sätt. Kraftigare än jag någonsin tidigare upplevt.<br><br>

 

Jag funderade på vad de hade gjort och mindes plötsligt något om att aktivera chakran som jag en gång läst i boken "Shamansk Healing". Googlade direkt och fann att man kan aktivera chakran genom att snurra i gång dem. Jag undrade vilket chakra de hade jobbat med och funderade på smärtan jag kände i diafragman. Det är ju solar plexus chakra som ligger där och när jag kollade upp hundens chakran så ligger deras solar plexus mitt på ryggen där de roterade min hand! Kollade vidare och fick veta att solar plexus råder över lever, njurar, tarmar osv. När solar plexus chakran är i obalans så uppstår ofta stark rädsla! Någon dag senare så blev Catz i alla fall bättre i ryggen, men det tillskriver jag mer den kraniosakrala behandlingen som ofta behöver några dagar för att ge full effekt. Man kan nu smeka henne över ryggen utan reaktion och hon verkar lugnare så hon hade nog rejält ont av den. I dag fick hon ännu en behandling kraniosakral, men det ska jag skriva om nästa gång :) Hon lever i varje fall fortfarande och njuter av livet på många sätt så än är inte spelet förlorat :)<br><br>

 

Bilden är från i går och vår promenad runt Sidsjön <3