Catz har mått väldigt bra den senaste tiden. Hon sover sällan utan vilar mer i väntan på att det ska hända något kul! Hon bossar med katten Elvis, hämtar skor, leksaker och allt och kommer till mig med förhoppningsfullt ansikte. Hon vill leka och jobba och har en enorm livsglädje!

 

Det är nu tre månader sedan vi var i Uppsala och fick beskedet om hennes tillstånd. Hon var väldigt trött en månad efter och har sedan dess blivit allt piggare. Hon har gått ner i vikt till ett perfekt hull av alla promenader vi kunnat ta och hon njuter verkligen av livet. Någon dag eller två emellanåt har hon haft känningar av ryggen och inte velat gå på längre promenader men det händer inte ofta. Man får bara vara uppmärksam på att inte gå alltför krävande promenader, eller i alltför branta backar så brukar det gå fint. 

 

Gällande blodcancern i levern kan jag inte föreställa mig annat än att den försvunnit för andra gången. En hund med en så aggressiv cancerform blir inte piggare och i allt bättre form i detta stadium. Förra gången fick hon 2-3 månader att leva så ska vi mäta enligt den principen så borde hon vara död eller döende nu. Vi slutade alltså med Rimadylen (smärtstillande medel som går hårt åt lever och njurar), som hon åt under två månader, satte in homeopatiskt medel mot tumörer och körde i gång med samma arsenal av alternativa tillskott som förra året.

 

Spelade in den här videon på 2 minuter från lunchpromenaden i dag - se själva vilken Mirakelhund hon är!