I dag har vi spenderat halva dagen hos veterinären. Catz är alltid skräckslagen när vi kommer dit och skakar som ett asplöv och försöker få mig att ta henne därifrån snarast. Trots att hon är en reserverad hund och dessutom helt skräckslagen så finner hon sig alltid i all behandling. Hon hoppar alltid snällt upp på bordet och står där skakande som ett asplöv. Hon skulle aldrig göra något trots att hon får utstå så mycket smärta vid alla behandlingar hon genomgått. Älskade, tappra Catz <3

 

 

När vi kom in så undersökte veterinären henne noggrant medan en annan veterinär stod med som handledare. Veterinären som var handledare frågade en del om Catz och hennes behandling av cancern. Hon var den som tog emot oss sist Catz var där för några veckor sedan och jag märkte att de hade pratat om henne efter ultraljudet som gjordes då :) Efter undersökningen togs ett blodprov för att se att lever och njurar var i bra skick inför injektionen med lugnande som hon skulle få. Blodprovet var prima och när jag frågades om jag ville vara med vid röntgen svarade jag utan tvekan ja. "Men hon kommer mest att sova så det är inte nödvändigt", sa de. Jag svarade att det inte spelade någon roll. Jag lämnar henne inte om jag inte måste. Catz har så många gånger blivit lämnad hos veterinärer och på djursjukhus där jag helt enkelt inte fått vara med och jag vet hur starkt det har påverkat henne. Jag har gett henne löftet att aldrig mer göra det om jag har det minsta val. Så vi gick tillsammans in i röntgenrummet och hon fick hoppa upp på bordet och sedan satte de på munkorg (vilket de alltid gör när de ger lugnande eftersom hunden kan bita utan att vara medveten om det), och gav sedan henne lugnande. Sedan kopplade de ett drop med saltlösning till kanylen. Lillgumman blev snabbt tung och vi hjälpte henne att lägga sig och jag blev sedan tillsagd att ta på en röntgenrock men då jag skulle flytta mig två meter för att ta den reagerade hon direkt och skulle kravla efter där på bordet. Hela tiden medan vi var där inne stod jag och höll hennes huvud för att hon skulle känna att jag var där, även om hon var rätt borta för det mesta.

 

För att göra en lång historia kort så togs flera bilder av ryggen, knän och höfter. Därefter fick hon ett uppvakningsmedel och kunde själv gå in i ett annat rum där hon fick ligga på min jacka på golvet och hämta sig medan vi väntade på veterinären. Båda veterinärerna som var med vid undersökningen kom in och visade mig på datorn en av röntgenbilderna av hennes rygg. Hon har spondylos. Det är vad jag har misstänkt den senaste tiden och stämmer även med vad kiropraktorn trodde. Glädjande nog så har hon bara pålagring på den sista kotan innan bäckenet så det var inte mycket att tala om men den pålagringen har gjort det trångt och därför har troligen nerver hamnat i kläm och ger symtomen med svaga bakben. Jag blev så jäkla glad ska jag säga! Det finns en hel del vi kan göra för att hon ska bli bättre. Först och främst så fick hon Rimadyl som är smärtstillande och inflammationshämmande. Detta ska hon äta i 21 dagar till att börja med för att få bukt med inflammationen i ryggen. Jag är väldigt kluven eftersom Rimadyl och liknande går hårt åt magen, njurar och lever. Men just nu behöver hon verkligen detta så för att andra behandlingar ska kunna få verka och göra nytta så får hon nog äta Rimadyl tills vidare.

 

Jag har läst lite om elektromagnetisk terapi som en del hundfysioterapeuter använder och som verkar kunna ge fantastiska resultat på spondylos, artros och liknande. Det verkar dock inte finnas någon som ger sådana behandlingar i Sundsvall. Jag kommer att ge henne homeopatmedel, fortsätta med gurkmeja (som är inflammationshämmande), nyponpulver (c-vitamin), fiskolja med omega 3 och sätta in MSM och kollodialt silver igen. Dessutom tänkte jag be min fina vän Ingela Johansson ge Catz regelbundna behandlingar i kraniosakral terapi. Desstuom ska vi börja gå på hundsim så snart hon är bättre för att bygga upp musklerna som gått förlorade under den tid hon tvingats avstå från motion.

 

När vi kom hem så sov hon helt slut i flera timmar och när hon sedan steg upp så bar inte bakbenen henne. Det har dragitst och sträckts så mycket i hennes rygg och ben i dag så det är inte så konstigt att hon var så dålig. När den första tabletten Rimadyl sedan verkat så mådde hon mycket bättre och gör fortfarande.

 

Jag är ofantligt tacksam att ha fått diagnos och att det inte var värre än vad det var! Tack alla ni som hållt era tummar för Catz i dag <3 <3 <3