I förra veckan var Catz på veterinärbesök p g a att hon en tid har varit irritierad i rumpan. När jag tittade efter så var hon svullen och hade sprickor så min tanke var att det kanske kunde vara analsäckarna som irriterade henne. Jag åkte därför upp till veterinären för en koll. Analsäckarna var det inte minsta problem med däremot smörjdes hon med en salva som jag också fick på recept.

 

 

Som förväntat så ville den kvinnliga veterinären gärna att vi skulle ta ett ultraljud för att undersöka buken. De kan inte riktigt tro att tumörerna bara har försvunnit så där :) När jag svarade att vi tog ett ultraljud i somras som inte visade några förändringar så svarade hon att veterinären som utfört det ultraljudet inte var lika duktig på ultraljud som "X", och eftersom "X" nu fanns tillgänglig så vore det en god idé. Jag bestämde mig omgående för att jag också gärna ville kolla att allt stått rätt till så tumörerna inte hade kommit tillbaka eller att något annat var knasigt så jag tackade jag till ultraljudet.

"Men...", tillade jag, "Ni tog också två röntgenplåtar som två olika veterinärer tittade på utan att hitta några tumörer i somras." Den kvinnliga veterinären svarade: "Ja, men man kan inte alltid se allt på röntgen heller."

 

I bland så undrar jag över en del människor som kallar sig realister osv... De söker i bland så förtvivlat efter "naturliga" orsaker att deras försök att förklara händelsen är mer otrolig än den egentliga! Cancer är en fruktansvärd sjukdom och jag säger inte att alla blir botade bara man använder rätt naturmedel, kost osv, men det händer faktiskt väldigt ofta och i väldigt svåra fall dessutom där läkare och veterinärer har gett upp. Det är så oerhört viktigt att fler får del av den här kunskapen och inte lyssnar blint på läkare och veterinärer!

 

Catz fick i alla fall sitt ultraljud av veterinär "X", som är samma veterinär som ultraljudade då de upptäckte förändringarna på levern och även densamma som faktiskt öppnade henne och såg tumörerna med blotta ögat.

Han hittade INGENTING i buken. Nu ska jag i ärlighetens namn säga att vi bara kom åt att se en liten del av levern eftersom Catz har lagt på sig lite fett, men han sa själv att det inte fanns minsta anledning att tro annat än att den var ren eftersom alla organ så så fina ut och hon mår bra. När han ultraljudade mjälten så blev kommentaren bara "Helt otroligt alltså! Inga metastaser, ingenting!" Eftersom Catz hade en aggressiv blodcancer som gärna sätter sig i mjälten så hade detta varit ett naturligt nästa steg i sjukdomsutvecklingen.

 

När vi var klara så berättade jag om min Mamma som blev sjuk i hög feber i tre veckor och i början av december blev inlagd akut på sjukhus då man upptäckte en tumör i tjocktarmen stor som en knytnäve. Den var för stor och satt för knepigt till för att kunna opereras så läkaren bestämde att efter julen skulle hon få cellgifter. Eftersom Mamma sett Catz tillfrisknande så köptes olika naturtillskott in och kosten ändrades till mycket strikt LCHF. Hon var mycket trött de första tiden och hade värk där tumören satt. Någon gång i januari började hon att må mycket bra. Hon blev pigg och kände sig fylld av energi. I slutet av februari var hon kallad till sjukhuset för kolioskopi för att mäta tumören och ta ett prov. Läkaren kunde då inte tro att det var sant när tumören hade krypt till 1,5 cm! Han sa att det inte kan ha varit en tumör eftersom tumörer inte bara minskar och försvinner så där... Hans förklaring var att det måste ha varit en knöl till följd av infektionen hon haft då hon hade feber. För tre veckor sedan var Mamma kallad till sjukhuset igen för en skiktröntgen som läkaren ville hon skulle göra. Brevet Mamma fick hem efteråt visade att "knölen" hade minskat ytterligare i storlek och att inga åtgärder behövs. I april har hon tid för ytterligare en skiktröngen.

 

Detta är solskenshistorier av stora mått och jag berättar detta för att jag vill sprida kunskapen om att cancer inte är alltid är obotligt trots att läkare och veterinärer inte kan göra mer.. Jag säger inte att alla kan botas men det kostar inget att försöka.

 

Stor kram till er alla från en lyckligt lottad familj av både två- och fyrbenta <3